Ordet i julen

Juldagen den 25 december är den kristna högtidsdagen till minne av Jesu födelse. Enligt kyrklig tideräkning börjar helgen kvällen före, klockan sex på julafton, vilket är förklaringen till att det svenska julfirandet i praktiken inleds redan den 24 december. Kyrkligt omfattar juldagen därför julafton, julnatten och själva juldagen. Temat i evangelieboken är Jesu födelse, och den mest lästa texten är julevangeliet ur Lukasevangeliets andra kapitel.

Redan under medeltiden kunde juldagen ha upp till tre mässor. Midnattsmässan kallas änglarnas mässa och julottan herdarnas mässa eller morgonrodnadens mässa. Enligt 1686 års kyrkolag skulle julottan börja klockan sex, men på flera håll höll man fast vid den äldre tiden klockan fyra – Rättviks kyrka gör det sedan 1500-talet. Från 1970-talet har midnattsmässan vuxit på julottans bekostnad, och i dag firas både midnattsmässa, julotta och förmiddagsgudstjänst i många församlingar.

I bondesamhället var juldagen julens heligaste dag och en vilodag: utomhuslekar och besök undveks. Inför julottefärden tändes ljus i alla fönster, och hemfärden med häst och släde blev en kappkörning där den som kom först hem troddes få bäst skörd. Sägnen om de dödas julotta, där någon kommer för tidigt till kyrkan och finner att gudstjänsten hålls av avlidna, finns upptecknad i både Nordiska museets och Isofs samlingar.

I Sverige betraktades juldagen fram till åtminstone 1200-talet som årets första dag. På senare år har dagen också fått nya vanor, som hemvändarkvällar på krogen på juldagskvällen.