Vem är tomten, egentligen? Svaret beror på vem du frågar och när. Den gestalt som i dag bär klapparna på julafton är resultatet av flera hundra års berättande, där ett litet lynnigt gårdsväsen så småningom smälte samman med helgonlegender och amerikansk reklamkonst. Det här är historien.
Gårdstomten – väsendet som krävde sin gröt
I nordisk folktro var tomten inget julväsen alls. Han var gårdens osynlige vårdare: liten, gråklädd, med röd luva, stark långt bortom sin storlek och mycket noga med ordningen. Sköttes djuren väl och visades han respekt gick gården framåt. Behandlades han illa kunde mjölken sina och olyckor drabba huset. En gång om året skulle han ha sin lön: en skål gröt, helst med en rejäl smörklick. Enligt berättelserna kunde en glömd smörklick få ödesdigra följder – gårdstomten var inte känd för sitt tålamod.
Från väsen till julklappsbärare
Under 1800-talets slut förvandlades gårdstomten till jultomte. Viktor Rydbergs dikt Tomten från 1881, med väsendet som vandrar ensamt i vinternatten och grubblar över tidens gåta, gjorde honom folkkär. Ungefär samtidigt gav konstnären Jenny Nyström honom ett ansikte på tusentals julkort – varm, vänlig och rödluvad. Hon kallas än i dag ofta för tomtens mamma. Den äldre svenska julbocken, som tidigare burit gåvorna, fick kliva åt sidan men lever kvar som halmfigur under granen – och i jätteformat i Gävle, där bocken rests på Slottstorget varje år sedan 1966.
Helgonet som blev Santa Claus
Parallellt löper ett annat spår, som börjar med biskop Nikolaus av Myra på 300-talet, känd för sin givmildhet. Hans minnesdag blev gåvodag i stora delar av Europa, och med nederländska utvandrare följde Sinterklaas till Amerika, där namnet slipades till Santa Claus. Dikten A Visit from St. Nicholas från 1823, som brukar tillskrivas Clement Clarke Moore, gav honom renar och skorstensbestyr; tecknaren Thomas Nast gav honom under 1860-talet verkstad och nordpolsadress. När Coca-Colas kampanjer från 1931, målade av Haddon Sundblom, spred bilden av en storvuxen, rödklädd farbror över världen var den moderna Santa Claus komplett – och han och den svenska tomten har lånat drag av varandra sedan dess.
Tomtens släktingar
Norden är full av kusiner. Danmarks och Norges nisse är gårdstomtens tvillingbror, Finlands tonttu likaså. Den finska jultomten heter Joulupukki – ordagrant julbocken, ett minne av den äldre gestalten – och bor enligt finsk tradition på Korvatunturi i Lappland. Island har i stället tretton jólasveinar, jullekare som kommer ned från fjället en i taget under de tretton nätterna före jul, var och en med sitt eget bus. Och i Italien är det häxan La Befana som flyger ut med sötsaker till trettonhelgen.
Var bor tomten?
Nordpolen, säger den amerikanska traditionen. Korvatunturi, svarar finländarna. I Sverige brukar svaret bli mer undflyende – tomten bor där man låter honom bo, i skogsbrynet strax utom synhåll. Kanske är det just därför myten håller: den som aldrig låter sig fångas kan heller aldrig avfärdas. Här på tomten.se/ samlar vi berättelserna, från gröttallriken på farstubron till flygande renar – så att du kan välja vilken tomte du tror på.