Ordet i julen

Lillejul, lilla jul och lilla julafton är benämningar på dagar då man firat en försmak på eller efterföljare till den egentliga julen. Ordet är tidigast belagt 1775 i Skåne. Den äldsta och vanligaste betydelsen är dagen före julafton, den 23 december, och bruket hör sannolikt samman med danskans lille juleaften. I Skåne används även formen lilla julafton med tryck på afton.

Samma ord har använts om helt olika dagar beroende på landskap. I Hälsingland avsåg lillejul Tomasdagen den 21 december; på Gotland och i delar av Östergötland, Småland och Öland trettonhelgen; i Östergötland även Knutsdagen den 13 januari; i Dalsland Luciadagen och i Älvdalen allhelgonadagen. Kyndelsmässodagen den 2 februari kallades ofta lillejul i Småland, Västergötland, Bohuslän och Halland – ordet kyndel betyder ljus eller bloss. Enstaka belägg för lilljulafton finns även från Jämtland, Härjedalen och Norrbotten.

I Svenskfinland och på Åland är lillajul i dag ett eget firande, lördagskvällen före första advent, med en liten lillajulsgran på ungefär en meter och små klappar. På Åland har det blivit något av en folkfest. Finskans pikkujoulu, som numera ofta avser julfester på arbetsplatser under december, har delvis smält samman med begreppet, särskilt i södra Finland. Lilla jul är ingen helgdag i Finland.

På Island och Färöarna kallas motsvarande firande den 23 december Thorláksmässa.